Unga kvinnor i ledning del 2
I helgen genomförde jag del 2 av Unga kvinnor i ledning och den här gången var temat styrelsearbete. Det var väldigt roligt att få träffa alla härliga och inspirerande människor från del 1. Vi har haft en bra helg med många bra samtal om viktiga frågor. Jag har också fått större inblick i Svenska Lottakåren, både historiskt men också hur organisationen är uppbyggd och fungerar. Den här helgen har givit mig otroligt mycket och jag känner mig redo att vara en del av ungdsområdet 2017-2018.
Sugen på att bli medlem i Svenska Lottakåren? Vi har ungdomskonferens i Mora i November, varför inte…
Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg
Godmorgon (eller ja klockan är efter elva) ! Jag fick sovmorgon till åtta idag och det var helt underbart, behövd verkligen det. Planerade om veckan så jag jobbar tisdag och onsdag eftermiddag den här veckan vilket gör att jag kan plugga hemifrån nu på måndag förmiddag. Kände att jag verkligen behövde en lugn morgon efter förra veckan och en intensiv helg. Känns skönt att kunna strukturera upp veckan, pricka av to do:n och få lite plugg gjort samtidigt som nyhetsmorgon rullar i bakgrunden.
När klockan ringde 04:45 var det en lätt yr, nyvaken människa som steg upp med håret åt alla håll aka jag. Efter några första stapplande steg vaknade jag till och skyndade mig att fixa mig iordning. Idag ska jag nämligen upp till Stockholm och vidare mot Älvkarleö herrgård för andra delen utbildningen jag deltar på. Ser fram emot att träffa alla härliga människor, både nya och gamla som deltar. Det måste vara femte eller sjätte gången jag åker till Älvkarelö nu och det känns lika roligt varje gång. Det är inte bara bra utbildnngar och härliga människor, naturen och herrgården och minst lika…
Jag har nog alltid varit förtjust i mörker. Det ger en speciell känsla och jag slappnar liksom av. Nu när hösten äntligen har kommit känns det som om jag kan andas igen. Det har nästan krupit i kroppen nu när det varit så varmt och soligt i slutet av sommaren. Jag har velat ha kyla, mörker, regn och rusk. Uppskattar sommar och sol några månader om året men sedan får det räcka – nu välkomnar jag den mörka tiden av året!
Varje dag sitter jag med böcker uppslagna. Det är matematik, det är samhällsämnen, det är språk och annat som jag behöver kunna för att få min gymnasieexamen. Ibland känns det som om allt det här inte spelar någon roll. Som om jag bara slösar tid på att vara kvar här och lära mig det här. Det händer så mycket i världen, jag vill inte sitta här i min trygghet framför mina böcker, jag vill göra något för andra, vad det nu kan vara. Känslan av hopplöshet infinner sig och plötsligt känns allt meningslöst. Sekunden efter inser jag min egen dumhet. Studierna är en väg till att faktiskt kunna vara…
Wake up, train, eat, study? Det var egentligen min så välplanerade plan den här morgonen. Konstigt nog ville kroppen inte alls gå upp klockan 6. Somnade visst om och plötsligt var klockan halv 8… Något pass på gymmet blev det inte utan nu sitter jag med matteboken uppslagen i soffan. Ska inte åka in till skolan förens vid 12 så har några timmar att banka in lite mer matte inför provet på torsdag. Vi har förlängt mattekursen då det skedde lite lärarbyten i våras som gjorde att vi inte hann med vilket dock innebär att vi har prov var och varannan vecka fram till höstlovet. Jag känner mig…
När stressen river i en och huvudet dunkar – då drar man ut och springer! Det är som värsta dundermedecinen för när man kommer tillbaka igen är man fylld av energi och redo för allt. Jag hoppas det även kommer göra att jag somnar lättare ikväll, inatt låg jag vaken och vred mig i timmar. Det är svårt det här med att ha mycket i huvudet och sedan hinna vila mellan varven. Träning är i alla fall ett av de bästa verktygen!
Jag undrar ibland om det ska kännas så här. Den där känslan av att man är fel, en känsla av ångest som river en inombords. Som om man inte har någon anledning att ta ett steg till. Alla problem växer och kastar sig över en med full kraft. Man ligger där, vaken, undrar hur man ska sluta känna. Någonstans inser man att även om allt känns så verkligt just då är det bara en liten sak i det stora hela. Jag har egentligen inga problem, inte om man jämför med många andra. Trots det blir dessa små saker enorma och jag känner för mycket. Det kanske är så enkelt att man andas in, andas ut och går…
… confidence in the other!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.