Vaggeryds okrönta bloggdrottning

Det finns bloggare. Och så finns det superbloggare. Malin Hörnfeldt Bergström kvalar in i den senare kategorin. För med 5000 besökare i månaden och i snitt två inlägg per dag – ja, då har man verkligen passion för bloggandet.

Jag träffar Malin och hennes man Thorleif hemma i deras mysiga lägenhet i centrala Vaggeryd. Varmt, hemtrevligt och med hembakade cupcakes på bordet.
– Det är första gången jag bakar cupcakes så jag vet inte om de blev så bra, säger Malin.

De är ljuvliga. Härligt saftiga med len topping och söta små dekorationer. Och smörgåsar har hon gjort också. Med brieost och päron. Jag känner mig barnsligt bortskämd.

Jag ska intervjua Malin om hennes blogg ”Öppen ridå”. Men vi kommer in på andra saker. Som hur hon och Thorleif träffades.
– I Hällefors, säger de nästan i kör.
– Vi jobbade där och var båda två fackligt engagerade. Så det var där vi träffades, berättar Malin.

Bröllopsfotot som jag och Malin beundrar ett tag. ”I sann 90-talsanda” säger Malin. Jag älskar det!

Det syns på långa vägar att hon och Thorleif liksom hör ihop. När det känns sådär självklart, du vet. Hur de pratar och hur de tittar på varandra. Hur de delar saker. För mycket har de hunnit med. Inte minst alla flyttar.
– Men det är här i Vaggeryd jag känner mig hemma, säger Malin. Det här är det stället som jag bott näst längst på.

I 14 år har de bott här. De första tolv åren i hus och de senaste två åren i lägenheten som jag sitter i nu. En lägenhet som speglar deras intressen; film, musik, roliga prylar, historia. Och såklart – datorer.

De har alltid varit intresserade av datorer och hängt med i utvecklingen. Malin har jobbat som CNC-operatör och har därför gått ett flertal datorutbildningar. Och Internet – där har hon hängt nästan ända sedan det ”började”. Så att hon skulle börja blogga, det var nästan en självklarhet.

Första bloggen drev hon mellan 2005 och 2009. Den hette ”Tredje Akten”. Bloggandet var en perfekt sysselsättning eftersom Malin blev sjukskriven efter en gammal whiplashskada som gav elaka symtom och gjorde så att hon fick ont i kroppen. Och så blev hon utbränd i samma veva. Det var en omställning att vara hemma när man alltid har jobbat.

”Tredje Akten” fungerade därför som en slags ventil. En plats att skriva av sig på. En plats att dela med sig sina tankar. Och inte minst en plats att träffa nya vänner på. För Malin har skapat många bekantskaper via sin blogg. Några av dem är idag hennes nära vänner. De hälsar på varandra, åker på bloggträffar, umgås. Både virtuellt och på riktigt.

Dags för något nytt

2009 la hon ner ”Tredje Akten”. Det var dags för något annat, något nytt. Därför startade hon den bloggen som hon driver än idag – ”Öppen ridå”. Med läsare från kommunen, i övriga Sverige och till och med i USA.
– Ja, det är en del emigrerade smålänningar som läser. En jobbar visst i FN-skrapan. En bor i Chicago. Och någon i Kalifornien, berättar hon.

I snitt blir det två inlägg per dag. Max tre. Hon har nämligen en tydlig gräns.
– Ett tag skrev jag fem blogginlägg om dagen. Det blev för mycket. Jag hade förvisso 8000 besökare som mest, men det fungerade inte att skriva så många inlägg. Så jag tog en paus från bloggen i sex månader. Nu blir det som mest tre inlägg om dagen.

Malin visar den häftiga klockan som hon fått av sin son. Det finns inga tvivel om hennes filmintresse. Det visar sig i både inredningen och på bloggen.

Bloggen ”Öppen ridå” är fylld med varierande och personliga inlägg. Hon skriver om film, teater, inredning, de senaste cafébesöken och så självklart det som gjort Malin känd bland handlarna i Vaggeryds kommun: blogginläggen som handlar om butikerna och matställena här i kommunen. För Malin och Thorleif är två aktiva personer. De gillar att hitta på saker, både hemma och borta. Många Jönköpingsbesök blir det – men Malin trivs ändå bäst i Vaggeryd. Bland butiksägarna som hon numera kommit att bli bekant med. Hon känner nästan alla som driver butik på torget i Vaggeryd.
– Det första inlägget som handlade om butiksbesök skrev jag om dåvarande Mimmis Magasin (numera Gretas Butik, reds anm.) och Vaggeryds Bokhandel. Sedan dess har det bara rullat på. När jag ändå bloggar så kan jag ju lika gärna skriva om de butikerna jag gillar.

Hon är noga med att påpeka att alla inläggen är baserade på hennes egna upplevelser. Hon blir alltså inte sponsrad eller får betalt för att skriva inläggen – hon skriver helt ur hjärtat och endast för att det är roligt. Faktum är att Malin själv ger butiksägarna en uppmuntran i form av små saker då och då. En blomma eller ett fikabröd.
– För att de är så trevliga och gulliga, berättar Malin.

”Det finns en vilja att göra saker”

Jag märker verkligen att Malin gillar det här samhället. Sitt samhälle. En plats där hon känner sig hemma.
– Jag gillar atmosfären i Vaggeryd. Alla är så trevliga, det är lätt att få kontakt med nya människor och lära känna dem. Vaggerydsdagen gillar jag speciellt mycket då alla människor går ut ur husen och samlas på torget. Och att det kommer så stora artister hit – till det här lilla samhället!
– Det märks att det finns en framåtanda här, till skillnad från en del andra mindre kommuner. Det finns en vilja att göra saker. Man märker verkligen att det satsas på vår kommun, som till exempel att det byggs mycket nytt. Det enda som egentligen saknas är något ställe att gå till på kvällarna. Där man kan ta en bit mat, kanske lyssna på lite musik. Men annars älskar jag Vaggeryd och stämningen här.

Men tills dess får hon fortsätta att satsa på bloggen. Att underhålla och dela med sig – både till de som bor i kommunen och de som inte gör det. För Malin har ett medryckande sätt att skriva. Ett sätt som intresserar människor på alla platser. Oavsett om man bor i kommunen eller inte. Men en sak är säker: i den här kommunen blir hon bara mer och mer känd. Malin är Vaggeryds egna okrönta bloggdrottning.

 

Här hittar du Malins blogg ”Öppen Ridå”. Och du som undrar över namnet Wiper, här kommer förklaringen: 
– Att jag tog namnet ”Wiper” beror på att jag har en orm (Viper betyder huggorm på engelska) på mitt visitkort och ville ha något som inte var så sött och rart som alias till bloggen… Sen kom jag på att det stavas ju med enkelt ”V” men jag ville inte ändra för det såg snyggare ut, berättar Malin.