Draken i Stoarp

Det är sommar. Just nu har vi fantastiskt väder i Sverige. När jag skulle välja ut en bild till månadens krönika tänkte jag först att inte välja en bild från Trollstigar. Igen. Sedan insåg jag att jag verkligen ville ha med den där sommarkänslan. Jag visste att denna bild förr eller senare skulle dyka upp och då gick det som det gick. Det är nu den passar in bäst.

Om jag minns rätt, så var detta den tredje ”stora” målningen jag gjorde för Trollstigar.
Den här historien handlar om en drake från Stoarp. Den historia man kan läsa på trollstigar, handlar om en elak drake som i slutändan hamnade i sjön och gjorde att vattnet kokade i månader. Man kunde plocka upp nykokt fisk ur sjön. Smidigt!
Det finns också en berättelse om en mycket mindre drake som folk såg förr i tiden. Den draken verkar ha varit betydligt mer beskedlig. Det var den sistnämnda som jag föll för. Bestialiska drakar kändes som jag hade sett tillräckligt av. Just då i alla fall. Sedan finns det inget som säger att den här draken är liten, eller speciellt elak för den delen heller. Men jag hade den mindre draken i åtanke i alla fall.

Målningen gick sannerligen trögt emellanåt, för hur lätt är det att designa en drake på ett sätt som ingen annan har gjort? Det går förstås inte utan man influeras av mängder med bilder som man sett andra göra. Förhoppningsvis, efter många skisser, har man hittat något som man kan kalla sitt eget. För det var faktiskt draken som var det stora bekymret med målningen. Skogen finns typ på riktigt men tyvärr minns jag inte var det var någonstans. Kanske Mattias Bokinge kommer ihåg det, det var han som ledde mig dit.
Den skogen var verkligen speciell, det fullkomligt osade av mystik och man kunde nästan ana att trollen gömde sig bakom mossiga stenar. Kanske min drake passade in här? Jag måste ha tagit minst 30 bilder inom radien på 15 meter och när jag senare gick igenom dem var det ett foto som verkligen hade fångat min känsla. Jag såg något som flög där uppe, där solen försökte tränga sig fram och gjorde tappra försök att hindra att jag såg det jag verkligen såg.

Den här gången fanns det ingen tillstymmelse till traditionella redskap. Jag målade 3-4 stycken små bilder i datorn där jag snabbt slängde ut färg på den virtuella duken. I det stadiet handlar det om att få ner former snabbt för att se om det funkar i en större skala och framför allt om konceptet funkar. Den första idén, som man oftast tror är bra, är sällan det. Det finns såklart undantagsfall men den tredje eller fjärde idén är den som oftast tas vidare till nästa steg. Variationerna är i närmast oändliga. Man testar vinklar, sätter dit träd, tar bort träd, experimenterar med färgtoner och försöker förenkla alla intryck man får av att titta på en bild som innefattar miljoner med detaljer. När då slutbilden är vald börjar det mödosamma jobbet att blåsa upp storleken och måla dit detaljer: gräs, stenar, mossa, bark, allt möjligt. Och så var det det där med draken som målades dit absolut sist. Problemet för mig var inte bara själva designen, utan också att jag ville att draken skulle ses flygande bakifrån. Jag har målat drakar förut men aldrig från det perspektivet. Det höll på att göra mig galen. Eftersom draken är på ”flygande fot” så att säga, är den inte alltför detaljerad. Det skulle vara roligt att göra den på marken och mer detaljrik i framtiden.

Målningen skrevs ut på duk som hänger hos mina svärföräldrar. Då kommer den verkligen till sin rätt, när den är så pass stor att man känner sig slukad av den och man står där och kisar upp mot träden och ser draken flyga sin kos.

Ha en fortsatt bra sommar!