En tomhet, eller kanske en längtan?
Jag får en gnutta panik över att tiden går så fort.. Panik över hur fort barnen växer och panik över att de liksom inte behöver mej lika mycket som de behövde förr…
Jag vet att jag har ältat detta förr, men det blir liksom bara jobbigare och jobbigare på någotvis… Kidsen börjar bli STORA på riktigt nu.. Så stora att de klarar sig själv med så himlans massa saker… Hade ni frågat mej för 5 år sedan om jag längtade tills den här dagen, då jag bara skulle kunde sitta ner på min rumpa om…
Detta är ett utdrag hämtat från Karolin Grunditz blogg ”Äppelblomman”.
