Ens största rädsla.
Hade ni också storm inatt där ni bor? Det var det här iallafall. Usch. Jag gick hem från kåren själv nästan vid midnatt i blåsten, och det kändes värre än att gå hem själv när det bara är riktigt mörkt. Det lät överallt, susade i träden, postlådor låg ner, och överallt var skuggor som rörde på sig. Riktigt hemskt.
Under promenaden kom jag att tänka på en mardröm jag drömde sista natten på nyårskonferensen. Jag skulle gå hem själv sent på kvällen efter att jag jobbat klart med något, och var då tvungen att gå på sidan av en kyrkogård i mörkret för att komma till min bil (som jag ägde i drömmen). Jag hade en ficklampa men blev räddare och räddare ju längre jag gick, så jag började springa. Då plötsligt såg jag två svartklädda män komma fram från bakom ett träd, den ena springer åt det hållet jag kom ifrån, och den andra springer mot mig. Jag börjar skrika i hopp om att någon ska höra mig och komma och hjälpa. För en gångs skull lyckas jag faktiskt skrika (det brukar man ju aldrig i drömmar), men det slutar med att jag vaknar upp på luftmadrassen i Västerås av att jag fortfarande ligger och skriker. Haha. Förlåt om jag väckte någon där mitt i natten, men det var fruktansvärt läskigt så jag hade alla andledning att vara rädd… Det är verkligen en utav mina största rädslor. Stora vuxna män som bara dyker upp från ingenstans och vill tillfångata mig. Tror det kommer från att jag såg början av Taken när jag var lite för ung, men det är bara en chansning.
