Hur står man ut egentligen?
Ja den tanken for genom mitt huvud när jag gick en liten PW efter jobbet, mellan lämning på Fabians gympa och matlagning!Hur pallar man kylan, mörkret och allt de gråa och trista så länge som vi gör per år? Helt galet när man tänker på det nu när solen strålar, fåglarna kvittrar och allt bara exploderar ute! Och varandra kotte kryper ut ur sina hus!!Inte konstigt att man är konstant trött, grinig och hängig… De inser jag nu, 36 år ung! Ja de är aldrig försent att komma på något…Alltså…
Detta är ett utdrag hämtat från Karolin Grunditz blogg ”Äppelblomman”.
