Sorg, glädje, ett nytt liv och kärlek!
Fredagen var fruktansvärt tung… Men så vacker och så pampig!
Där låg han i sin vackra kista.. Där vi skulle säga hej då, ett sista farväl…
Jag trodde jag skulle bryta ihop när vi sa hej då vid kistan… Jag skakade så jag höll på att gå sönder och mitt hjärta höll på att explodera av sorg…
Det är fortfarande så jävla svårt att ta in att vi aldrig mer kommer att ses…Aldrig mer…
En vacker vit ros fick bli ett hej då från mej… Barnen hade tillverkat små egna saker som en snöflinga av…
Detta är ett utdrag hämtat från Karolin Grunditz blogg ”Äppelblomman”.
