Prestationsångest & perfektionism

Alltså denna text. Aldrig förr har jag läst något som stämt så bra in på mig som detta. Jag hade aldrig riktigt förstått vad folk menade med att en text kan träffa helt rätt förens jag läste denna. Det är så sant. Jag har alltid varit en perfektionist, jag vill att allt jag gör ska vara perfekt, det får inte finnas något litet fel någonstans. Men samtidigt har jag inte velat erkänna det. Skolan är ett typiskt exempel. Jag sa att jag siktade på att inte få lägre än C i något ämne, men egentligen ville jag ha A i allt. I tvåan fick jag C i historia, resten fick jag A eller B i. Jag nådde det sagda målet, men besvikelsen över det C:et vann över glädjen att jag fick A i mycket annat. Jag ville vara perfekt.

Jag har alltid varit en sådan som älskat att lära mig, men från att jag började få betyg så blev skolan mycket mer än bara en plats att lära sig saker. Det blev en tävling mot mig själv och andra. Jag ville vara en perfekt elev med perfekta betyg, och någonstans påvägen tog det över den glädje jag tidigare känt över att få lära mig saker. Mina sista skolår gick bara ut på att få så höga betyg som möjligt på allt jag gjorde. Betygen blev ett sätt att bedöma mig själv, fick jag  bra betyg var jag  bra. Och jag ville vara perfekt.

På gymnasiet hade vi även ett stipendium som delades ut till en student varje år – Stipendie för bästa studieresultat.  Från att jag fick vet det till att jag själv stod med studentmössan var mitt enda  mål att få det. Det var de som höll min motivation uppe och jag visste hur ofantligt besviken jag skulle bli på mig själv om jag misslyckades, om jag inte var bäst  när vi gick ut. Jag pluggade stenhårt, körde slut på mig i december i 3an, allt för att jag visste att jag troligtvis skulle somna gråtandes natten efter studenten om jag misslyckades med det målet. Men jag slapp uppleva det, jag fick stå med mössan på huvudet och stipendiet i handen och bara vara glad. Glad över att jag klarade det, glad över att allt var över, glad över att jag äntligen kunde slippa känna prestationsångesten när man inte lyckades få ett tillräckligt bra betyg. Så himla glad över att skolan var slut.

Jag vet att det finns hur många som helst där ute som känner precis likadant. ”Duktiga tjejer” som alltid lyssnar, antecknar och frågar. Som alltid får de högsta betygen på inlämningar och prov. Men som egentligen bara motiveras av att försöka undvika den dåliga självkänsla de känner om de inte  lyckas. Mitt hjärta går sönder lite när jag inser hur freaking många det är, och att jag faktiskt var en utav dem. Men samtidigt vet jag inte hur man förändrar det. Jag själv ansåg att mina betyg var viktigare än hur jag mådde, och att betygen satte mitt värde – oavsett hur många som försökte övertyga mig om det inte var sant. Dock vet jag inte vad som skulle fått mig att förändra den synen. Jag vet faktiskt inte. Jag vet egentligen inte heller vad jag vill komma fram till i det här, har ni någon lösning? Finns det något sätt att förändra detta? Få dessa ”duktiga tjejer” att inse att de duger som de är, och att de inte behöver vara perfekta? Någonting måste förändras iallafall, annars kommer vi ha en hel generation tjejer som kört slut på sig innan de ens tagit studenten. Och det är inget jag kan rekommendera.Click here to view the embedded video.

Läs mer hos EvangelinaBergh

Gym Plus, träningspass 47 och lite fika.

A-G och jag kom iväg till Gym Plus för ett träningspass. Dom har ibland även frukt till försäljning och för ett tag sen så bjöd dom på frukt. Jag höjde till 5:an på gåbandet och lutade även upp bandet en aning så jag fick lite uppförsbacke. Efterråt kändes det verkligen i bakbenen, jag orkade bara 18 minuter istället för 20 så det märks att det blev mer motstånd. Roddmaskinen tog vi 7 minuter på i dag. När jag började på gymmet så tog jag i för mycket och körde rodden 11 minuter…

Detta är ett utdrag är hämtat från Malin Hörnfeldt-Bergströms blogg ”Öppen Ridå”

Läs mer på Öppen Ridå

Grytlappar, lite nostalgi.

Jag har fotat gamla virkade grytlappar på olika second hand. Det verkar finnas hur mycket som helst så jag skall spana vidare. Det känns som att många grytlappar mest hängde som prydnader. En del var för tunna och håliga för att stå emot värmen.

Ibland virkades det in en blomma i mitten och jag beundrar alla som har suttit och virkat otaliga grytlappar som ser ut som små konstverk. Synd att dom har sånt lågt värde som 10 kr på second hand. Dom kanske får en revival så småningom som…

Detta är ett utdrag är hämtat från Malin Hörnfeldt-Bergströms blogg ”Öppen Ridå”

Läs mer på Öppen Ridå

Kokosrutor

Alldeles supergoda kokosrutor – Baka enkelt i långpannaEtt recept i EDITHS BÄSTA >> (ca 30 st)

Steg 1, Botten150 g rumsvarmt smör2,5 dl strösocker2 ägg3 dl vetemjöl2 tsk bakpulver2 tsk vaniljsocker1,5 dl mjölk

Gör så här:Vispa med elvisp ihop smör och sockerVispa ner ett ägg i tagetBlanda ihop vetemjöl, bakpulver, vaniljsockerRör ner i smeten tillsammans med mjölken

Häll smeten i smord/bröad djup ugnsplåt, ca 30×40 cmGrädda mitt i ugnen i 175° i 20 minEfter ca halva gräddningstiden gör du kokostäcket_ Steg 2, Kokostäcke50 g…

Detta är ett inlägg hämtat från bloggen Madame Edith

Läs mer hos Mademe Edith

10 april

Alltså jag tror inte ni fattar vilken bra dag jag haft idag! Det började med frukost i solen på altanen ihop med min fina teamkompis Olivia. Bara det att kunna äta frukost på altanen kunde ha gjort HELA min dag, men inte räckte det där. Tyvärr mådde hon inte tillräckligt bra för att åka med till kyrkan, men så är det och då får man göra det bästa av det – vilket jag sannerligen gjorde! Det var party i bilen hela vägen in till stan, bara massa schlager haha. Väl framme i Uppsala mötte jag min blivande chef på parkeringen och vi pratade lite snabbt om hur det skulle se ut när jag börja jobba där i maj och vad de planerar att jag ska få sätta min egen prägel på och vad som verkligen behövs göras. Det fick mig bara att börja längta ännu mer till 30 maj när jag får gå in på Frälsningsarméns högkvarter som anställd och inte bara besökare.

Mötet sen var toppenbra, min fina vän Johanna predikade vilket hon som vanligt  gjorde bra. Det var gospel istället för lovsång och det var kul att träffa alla igen. Efteråt satt vi kvar och fikade i typ en timma innan en stor grupp på ca 10 pers helt spontant bestämde sig för att dra till Max. Så det gjorde vi, 10 pers rakt från Frälsis intog Max. Fantastiskt.

Man skulle kunna tro att det tar slut där, men nej, det goda bara fortsätter. Fick sedan spendera över en timma med min Officer pratandes om en grej som är hemlig ett tag till, och så fort vi var klara ropade simhallen och det blev 1km bröstsim.

Party i bilen på vägen hem, och nu kvittrar fåglarna utanför mitt ÖPPNA fönster. Fattar ni vilken bra dag detta är?

Läs mer hos EvangelinaBergh

Nina Simone och ett fågelbad

Tidlösa, fantastiska Nina Simone med Feeling Good. Hon gick tyvärr ur tiden 2003 i en ålder av 70 år. Hon var en amerikansk sångerska, kompositör, pianist och aktivist för medborgerliga rättigheter.

Ett fågelbad som fanns att skåda i ”retrohörnan” hos Sam Hjälp Huskvarna. Glömde kolla under om det fanns nån stämpel. Det kostade 35 kr. Jag vet inte hur vanligt det är att ställa ut såna här fågelbad numera. Det sitter en groda längst upp som en snygg dekoration….

Detta är ett utdrag är hämtat från Malin Hörnfeldt-Bergströms blogg ”Öppen Ridå”

Läs mer på Öppen Ridå