En livsstil som imponerar
Agnessan: Jag är imponerad av alla därute som lever den här livsstilen, det är imponerande minst sagt. Alla timmar som läggs ner på det här, så mycket pengar, så mycket slit, men ack så fantastiskt detta liv är. Många skulle nog säga att man inte får så mycket tillbaka för allt man lägger ner, men som jag ser det så kan du inte få mer tillbaka. Det man får är större än allt annat, hästar är fantastiska djur och utan dessa djur är i alla fall inte jag komplett. Det är vad man får, kärleken till hästarna och en speciell känsla som inte går att beskriva med ord…
Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg
Agnessan: Jag har faktiskt flyttat, har jag ens berättat det? Åkte inte hem idag och bestämde mig förra veckan att jag lika gärna kan stanna nu. Tanken var att jag skulle hem och packa om, men då mina föräldrar har tajt med tid att hänga med ner så kunde jag lika bra stanna. Kommer få ner lite saker imorgon då Ulrika ska prova hästar i Sverige, så hon kan plocka upp lite på vägen.
Agnessan: När jag strosar runt i stallet känner jag mig så lugn, lämnar plugget och släpper ner axlarna. Red en häst idag, Quinoe som är min absoluta favorit av de fem olika jag ridit. Han har glimten i ögat, mjuk och härlig häst att rida. Var roligt att få sitta till häst och trimma nu efter ett uppehåll över helgen då vi var i Odense.
Agnessan: Det var ett tag sedan jag skrev här sist, tiden och lusten har helt enkelt inte funnits… Mina dagar flyter på i högt tempo och det känns riktigt bra. Pluggar mellan 9-12, sedan är jag i stallet till 16, rider, byter lite hästar på bandet och sådant. Eftermiddagen och kvällen passar jag Elisabeth, äter middag med Bruce, Ulrika och Elisabeth och mest tar det lugnt. Känns som en bra vardag och det känns som en plan för den närmsta framtiden…
Agnessan: Klockan är strax innan 6 på morgonen, det är kyligt och tyst, det är precis innan allt vaknat till liv. Stallarna är mörka och man letar sig fram till ens stall och in. Får igång lampan och sätter igång, frukost serveras till hästarna, lindor av, mockas, byta vatten, byta täcken och vid det här laget har hela tävlingsplatsen vaknat till liv, En ny dag och det börjar bli dags att knoppa första hästen och efter det rusar dagen fram i en rasande fart och jag älskar varje sekund av det.
Agnessan: … eller en vecka? Det är helt otroligt att så mycket kan förändras på en vecka, sedan smset från Ulrika angående tävlingen i Österrike har det ena efter det andra bara löst sig. För bara en vecka sedan var jag osäker på vad jag ville göra med mitt liv, idag är jag nog stensäker, i alla fall för stunden.
Agnessan: Varit på tåg och sprungit på perronger sedan 11.30 och kom inte fram till gården förens 17-18 någon gång. Känner mig ganska sliten nu, att åka tåg må vara ganska chill, men allt därimellan är värsta träningspassset. Har i alla fall både fått se i stort sätt hela Kastrup, höll på att boka flyg ett tag där, utan mening såklart. Galen eftermiddag, men väldigt spännande, kändes dock skönt att komma fram till anläggningen.
Agnessan: Vi hade i uppgift att skirva ett novell utkast med temat skräck/fantasy. Sagt och gjort, nu är utkastet skirvet och ska bara bearbetas under kommande modul i skolan. Delar med mig så kan ni få läsa, ge gärna feedback så kan jag förbättra den under bearbetningen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.