Nu sitter jag alltså uppe i Umeå. Stället jag trodde jag skulle bo i. Stället jag sökte (och kom in) på högskolan. Platsen jag helt enkelt trott jag skulle kalla hemma. Men där allt ändrades i sista sekunden.
Låter som baksidestexten av någon spännande bok, men nej, det är bara mitt liv. Haha. Vi sitter iallafall i Pingstkyrkan i Ume och har det najs. Eller, jag har legat med migrän hela eftermiddagen, och jag har fortfarande ont i huvudet, så det kanske inte är så najs egentligen, men men.
Jag har förresten tänkte mycket på hur stort Sverige är de senaste dagarna. Nu är vi i Umeå liksom, och ALLA tycker väl att Umeå ligger i nordligaste Sverige, MEN visste ni att det är typ 80 mil kvar av Sverige ovanför Umeå? (Hint: det är bara 60 mil mellan Uppsala och Umeå). Det är sjukt egentligen. Så stor del av Sverige som inte alls är bebodd. Tänk om man skulle starta nya kommuner här uppe, bygga massvis av bostäder och skapa jobb, för att sedan kunna ta emot ännu fler som flyr hit. Det vore inte helt fel va? Jag menar, vi har ju utrymmet. Vi ska bara vilja lägga ut pengarna på det.
Läs mer hos EvangelinaBergh
