En röd stuga med vita knutar

Världen har vaknat, solen letar sig fram mellan gröna löv och vinden känns frisk. Det är sommar och mitt bland student, skolavslutningar och längtan till semester finns de unga människor som inte riktigt kan slappna av. En del ska ta studenten, en del ska ge sig ut i arbetslivet eller läsa vidare, många är osäkra och en del har inte en aning. Man lämnar tryggheten och mitt i allt detta längtar många tillbaka till de unga åren när allt flöt på och ansvaret och tryggheten låg hos ens föräldrar.

Jag själv har hittat tillbaka till ett smultronställe nere på Östra stranden, i en röd liten stuga med vita knutar som ligger precis vid skogskanten men ändå bara några hundra meter från havet. Fågelkvitter, sol, frisk vind och lukten av salt och hav, här känner jag mig hemma, men samtidigt längtar jag tillbaka till barndomen när alla bekymmer bleknade bort. I 16 år har jag varit här några dagar varje sommar förutom en, många minnen och glada stunder har jag att minnas härifrån.

När jag nu är här nere på västkusten i den lilla röda stugan med vita knutar låter jag mig själv bara släppa alla bekymmer och låtsas att jag är liten igen. Tillsammans med mina morföräldrar så har jag spenderat helgen här, vi har promenerat, cyklat och bara njutit av försommaren.

Ibland tror jag man behöver släppa framtiden, i alla fall för en liten stund och bara leva i nuet och tänka tillbaka på det som varit. Det kan vara väldigt skönt och fridfullt för både kropp och själ.

Tiden går så fort och ju fler år som går, desto fortare går det, det känns ibland som man inte riktigt hänger med. Jag tycker inte det var länge sedan jag var liten och gick och hämtade vatten tillsammans med morfar här nere på Snäppan.

Jag är nu på väg att bli vuxen och även om det är skrämmande så är det en befrielse och ett nytt kapitel i livet. Det är ju så det fungerar, livets bok innehåller kapitel som hela tiden öppnas under den tid vi har här på jorden. Vi skriver alla våran egen bok.