Träning som medicin

När stressen river i en och huvudet dunkar – då drar man ut och springer! Det är som värsta dundermedecinen för när man kommer tillbaka igen är man fylld av energi och redo för allt. Jag hoppas det även kommer göra att jag somnar lättare ikväll, inatt låg jag vaken och vred mig i timmar. Det är svårt det här med att ha mycket i huvudet och sedan hinna vila mellan varven. Träning är i alla fall ett av de bästa verktygen!

Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg

Läs mer hos Agnessan

Breathe in, breathe out

Jag undrar ibland om det ska kännas så här. Den där känslan av att man är fel, en känsla av ångest som river en inombords. Som om man inte har någon anledning att ta ett steg till. Alla problem växer och kastar sig över en med full kraft. Man ligger där, vaken, undrar hur man ska sluta känna. Någonstans inser man att även om allt känns så verkligt just då är det bara en liten sak i det stora hela. Jag har egentligen inga problem, inte om man jämför med många andra. Trots det blir dessa små saker enorma och jag känner för mycket. Det kanske är så enkelt att man andas in, andas ut och går…

Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg

Läs mer hos Agnessan

Having a ball – det är väl det som är meningen? Egentligen?

Nu menar jag inte att du måste bära omkring på en eller flera bollar varje dag. Visst, några gör ju det av födsel och ohejdad vana, men det är inte det det handlar om här.

Det är det där med träning. Så’n där som blir av. Resten kan liksom kvitta.

Det hjälper nämligen inte hur mycket du pratar eller skriver om att du ska träna. Instagrambilder som visar träningskläder och skor som införskaffats för att du äntligen ska börja på allvar. Igen. De får dig inte att få upp varken kondis eller muskelvolym. Faktiskt.

Inget av det hjälper – hör och häpna! – om du inte utför det du tänkt.

Varför är…

Detta är ett utdrag hämtat från Bitte Blanschs blogg ”Volym och styrka – på mitt sätt!”

Läs mer hos Bitte Blansch

Coffee in one hand…

… confidence in the other!

Måndagar kan vara en dag många fruktar, det är en ny vecka, helgen är över och det är tillbaka till rutiner igen. Jag har aldrig riktigt förståt hur man kan välja ett jobb som man inte vill gå till? Hur kan man dag in och dag ut välja att stanna kvar på ett arbete som ger en söndagsångest. Man tillbringar en stor del av sitt liv med att arbeta, vill man då inte välja något som man trivs med, som ger en något tillbaka? Vi bor i Sverige och de flesta har alla möjligheter att skapa sig förutsättningar för att kunna göra det de vill.

Den här dagen kommer att rulla…

Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg

Läs mer hos Agnessan