Ett leende på läpparna
Det är en speciell känsla att trippa fram genom skogen, sätta den ena foten framför den andra och bara andas… Jag hade egentligen inte alls motivation till att ge mig ut idag, hade hellre satt mig i soffan med en Ben & Jerry framför Chicago fire (min nya favoritserie!!!). Men, efter att ha tjafsat lite med småsyskonen om något onödigt som jag till och med har glömt nu så snörade jag på mig dojjorna och gav mig ut. De första tre kilometerna var sega men det gick framåt i alla fall…
Sedan hände något, jag sprang på och allt kändes så himlans enkelt. Valde höger istället för vänster…
Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg


Tack vare att våra båda handlar- och intresseföreningar i våra småstadscentrum bestämt sig för att bli en och samma under parollen Vår lilla stad, så händer också detta: Vaggeryd får huvudrollen i den traditionella Vaggerydsdagen och Skillingaryd får sin i ett alldeles eget kalas – Skillingarydskalaset – med start den 30 maj i år.
Jag vill alltid bli bättre och så fort jag sätter mig i sadeln tänker jag på detaljerna. Jag rider ganska mycket i skogen just nu och även där tänker jag på detaljerna. Hälen ska trampa ner, stilla men stadiga händer, stilla skänkel och avslappnad häst….
Det känns så bra att jag har hästar i min vardag igen. Jag har nästan varit bland hästar varenda dag de senaste två månaderna och det får mig att må så mycket bättre! Efter att jag sålde Frankie och allt som hände kring honom ville jag knappt vara bland hästar. Men, tiden läker alla sår brukar man säga och det stämmer till viss del. Det gör ont när jag tänker på min lilla Frankie men den börjar kännas bättre. Jag har funnit glädjen och motivationen till hästar igen, jag har funnit min väg igen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.