Hålla skenet uppe – för vems skull?
Jag upphör liksom aldrig att förvånas över vissa saker. Man blir luttrad med åren och rycker på axlarna åt allt mer men ibland känns det ändå som att jag ser ut som en slags mildare variant av ”Skriet”. Ni vet, som ett frågetecken. Med öppen mun. Gärna med händerna för kinderna, ruskandes på huvudet och ”vojnande”. Inombords. För i det här [...]
















Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.