Jag berättade ju för ett par dagar sedan att jag börjat fundera och inse väldigt mycket saker. En annan grej jag tänkte dela med mig av (som kanske inte är lika stor som rymden) men som jag kommit till insikt om ganska nyligen handlar om människor. För vissa kan detta låta självklart (för det är det egentligen) men jag har liksom inte tänkt på det förens jag flyttade hit till Uppsala och flyttade ihop med 6 andra ungdomar. Men såhär.
Jag är en människa (ja tro det eller ej), men jag tänker, jag har människor i min omgivning som jag kallar vänner, människor jag kallar familj, människor jag anser att jag känner helt enkelt. Jag har ett kontaktnät som ändå är lite lagom stort. Trots detta så ser jag dagligen människor jag inte känner. Människor som FÖR MIG är främlingar, men som PRECIS SOM MIG också har folk i sin omgivning som de kallar vänner. Jag kan se ett flygplan och tänka att det sitter flera hundra människor i det som jag inte har en aning om vilka det är, som inte har en aning om vem jag är, de lever sina liv och jag lever mitt. Vi är alla centrum i vårt eget liv, men vi är egentligen bara precis som alla andra. Förstår ni vad jag menar? För oss själva är vi allt, men för främlingar är vi bara just another human being. Det finns svinmånga människor på vår jord, och alla lever sitt egna liv. De umgås med människor, de tänker lika mycket som mig, de har spännande liv som de själva utformar. Men de har ingen aning om vem jag är, och jag har ingen aning om vilka de är. Trots det kanske vi åker förbi varandra med bilen varje morgon, samma sträcka, samma tid, men vi är på helt olika platser i våra liv och vi har ingen aning om varandra. Det är spännande.
Läs mer hos EvangelinaBergh
