Pangstafetten 2015!

I fredags kväll åkte vi ner till ”torget”! Ja eller ”framme/fram” som de säger här i Skillingaryd… Ha ha, framme/fram.. Vi åkte fram… Ja ja, smålänningar har ju sitt eget språk;-)

I Malung heter centrumet Grönland… Kanske inte bättre det och fråga mej inte varifrån det har kommit! Kul med namn på centrum tycker jag!;-)

På kvällens agenda stod det årliga pangstafetten!

Barn och vuxna i alla åldrar som springer en liten slinga! Jag tyckte på vårt jobb att vi kunde springa stafetten,…

Detta är ett utdrag hämtat från Karolin Grunditz blogg ”Äppelblomman”.

Läs mer hos Äppelblomman

Jakten på mig själv

Jag minns när jag var liten, då var allt så enkelt och att gå ut på mossen bakom huset var ett riktigt äventyr. Där kunde jag spendera timmar, hoppa på tuvorna, klättra i träd, åka flotte på bäcken och komma hem genomblöt med leriga skor. Livet var okomplicerat och fantasin flödade, mossen var min lekplats och med fantasin var det som en stor värld fylld med saker att upptäcka.

När jag för ett år sedan satt vid mitt skrivbord här hemma i Vaggeryd var jag en helt annan person. Jag mådde inte särskilt bra och allt kändes som en enda stor röra. Jag flyttade kort därefter till Danmark där jag…

Detta är ett utdrag är hämtat från Agnes Åbergs blogg

Läs mer hos Agnessan

Knattelopp och Pangstafett

Igår anordnades det ett knattelopp i vårt lilla samhälle. Det var en hel del knattar och lite större barn som var med och sprang. Ludwig var en av dem som deltog i loppet och han fick ett fint pris. Såpbubblor med minionerna på, han gillar ju dem som ni kanske minns från inlägget där jag visade upp en bild från hans och Melwins rum (länk här >>)Och så var det ju så klart kul att blåsa såpbubblor med.För vuxna som hade anmält sig ordnades det en pangstafett. Stafetten gick genom samhället, det var tre tävlande i varje lag som sprang varsin sträcka. Sträckan var 2 kilometer…

Detta är ett inlägg hämtat från bloggen Madame Edith

Läs mer hos Mademe Edith

Bänkad på banken för att tvätta pengar?

Det är så länge sedan så jag nästan glömt hur det kunde vara…

Den där oändliga väntan. På banken (eller posten, för den delen).

De enda gångerna jag varit på banken de senaste åren var när jag skulle fixa alla papper som krävdes för att jag skulle få hjälpa min mamma med hennes ekonomi. De gångerna glömmer jag däremot inte så lätt. Tyvärr är just den banken på vår lilla ort för alltid förknippad med förnedring och brist på förtroende, det var den redan innan dess men efteråt – ojojoj…

Tror aldrig jag känt mig så misstrodd som då! Det kändes som att de trodde att jag skulle skinna…

Detta är ett utdrag hämtat från Bitte Blanschs blogg ”Volym och styrka – på mitt sätt!”

Läs mer hos Bitte Blansch