Tänk att det redan är den 22a december! Vart har det här året tagit vägen? Idag har jag och min bror stått med julgrytan här i Linköping, (finns ett klipp på min insta som ni bör kolla in! @evangelinabergh) , det var inte riktigt lika kul som när jag stod i Uppsala och sjöng, men det var helt okej. Och det går ju till en bra grej!
ÄNTLIGEN är jag hemma i Linköping för lite ledighet. Förutom en nyårsmontring i4 dagar i Stockholm så kommer jag vara ledig ända till 10 januari, hur skönt?! Senaste jag var ledig så länge var förra julen och jag kan säga att jag längtat efter jullov sen studenten i somras, bara för att få ta det lugnt!
Men jag ska inte klaga, jag har haft en toppenhöst på Ny Generation. Det har varit kul, utmanande, tröttsamt, fantastiskt, och alldeles alldeles underbart. Jag ser tillbaka på hösten med glädje och ser fram emot en ännu bättre vår. Men först, JULLOV!!
Så här mys har vi haft det på kontoret denna höst.
Jag vet inte varför, men det känns lite tungt att blogga just nu. Jobbigt att behöva gå in och skriva liksom. Därav har det inte blivit något på ett tag. Det har varit ganska tuffa veckor, jag har haft migrän tillochfrån, och jag har haft feber, och nu är jag förkyld. Vet inte vad som händer, men helt frisk verkar jag inte få vara. Hoppas jag är bättre till söndag bara, ska sjunga i kyrkan då.
I övrigt så har de senaste två veckorna varit kontorsveckor då jag kunnat ta igen allt mitt andra arbete. Egentligen så är det flesta av mina arbetsuppgifter på kontoret, men jag är ändå den som reser mest av proddarna. Lite spännande, men man får göra det bästa av situationen och vara glad under tiden – det är rätt najs att se sverige också!
Utöver det så har jag också varit ganska snurrig dessa veckor, jag har packet ordrar i vårt lilla packrum och sedan lyckats slarva bort dem sekunden efter och jag har glömt kylskåpet öppet när jag varit mitt i att packa in varorna men sen kommit på något annat viktigt jag skulle göra och gått därifrån och glömt det (en annan teamare såg det först 15min senare, och då hade det helt flugit ur min hjärna). Men sånt är livet ibland, det blir inte alltid rätt, men man kan ha det bra ändå. Jag trivs och jag gillar de jag teamar med, och det är det viktiga.
Nu checkar jag ut från bloggen ett par dagar. Ska njuta av att bara vara här fram till torsdag, vi hörs då!
Det var jobbigt, vore ungefär bästa sättet att sammanfatta rubriken. Igår på väg hem från stan fick jag plötsligt PANIKONT i huvudet, och insåg väl ganska på en gång att det var migrän på väg ännu en gång. Hade ju det när jag var i Umeå för nån vecka sedan, så kändes lite skumt att det skulle komma igen så nära, men så är det väl ibland. Iallafall, gårdagen spenderades i mitt tysta mörka rum sovandes, och likadant har dagen spenderats. Ända tills strax efter kvällsmat då det äntligen släppte, nästan lika snabbt som det kom, 27 timmar tidigare.
Känner mig lite som en ny människa nu. Så fri liksom, ingen smärta eller nått. Jag kan göra vad jag vill, lyssna på musik, sitta vid datorn, vara uppe och gå utan att allt snurrar. Sådan frihet alltså!
Igår var en så otroligt produktiv dag, jag skämtar inte. Jag hann göra en ringlista, packa 30 kuvert, skära ca 100 plattor, skicka en order och göra kvittoredovisning för oktober. Verkligen produktiv dag! Men när iv skulle åka från kontoret blev det lite för mycket på en gång och alla 30 kuverten ligger kvar…Suck! Men det får vi fixa på måndag.
Jag ock Jesper skulle sen gå på unge vuxna-möte på kvällen, men eftersom det inte började förens vid 9 så hann vi med en tur till bion först! Jag går typ aldrig på bio, så det var najs. Vi såg filmen The Martian osm jag starkt kan rekommendera. Den var riktigt bra, och man visste aldrig hur den skulle sluta. Det gick bra, sen gick det dåligt, sen gick det bra igen, och så höll den på till slutet. Svinbra! Gå och se den!
Förresten så håller jag på och jobbar på ett nytt djupare inlägg. Egentligen hade jag velat släppa det innan jag skrev något annat här, hade tänkt släppa det i måndags liksom, men det tar så långt tid att bli klar med så jag kände att jag var tvungen att uppdatera ändå. Men det kommer snart! Och jag är snart tillbaka och bloggar som vanligt. Ha lite tålamod bara!
Det här med att bloggen alltid hamnar efter när en resperiod är slut är ju något jag måste ta tag i. Men det är inte så konstigt egentligen, man är HELT slut när man kommer hem efter en vecka (eller två) boendes i en resväska.
Men snabbt över till något annat! Carrie Underwood släppte i helgen ett nytt album! Ett svinbra album! Det heter Storyteller och har redan spelats varmt i mina hörlurar. Favoritlåtarna är What I Never New I always Wanted som hon skrev till sin son, Relapse och Heartbeat . Vill ni bara lyssna på några få så är det dessa ni ska välja, svinbra!
Nu sitter jag alltså uppe i Umeå. Stället jag trodde jag skulle bo i. Stället jag sökte (och kom in) på högskolan. Platsen jag helt enkelt trott jag skulle kalla hemma. Men där allt ändrades i sista sekunden.
Låter som baksidestexten av någon spännande bok, men nej, det är bara mitt liv. Haha. Vi sitter iallafall i Pingstkyrkan i Ume och har det najs. Eller, jag har legat med migrän hela eftermiddagen, och jag har fortfarande ont i huvudet, så det kanske inte är så najs egentligen, men men.
Jag har förresten tänkte mycket på hur stort Sverige är de senaste dagarna. Nu är vi i Umeå liksom, och ALLA tycker väl att Umeå ligger i nordligaste Sverige, MEN visste ni att det är typ 80 mil kvar av Sverige ovanför Umeå? (Hint: det är bara 60 mil mellan Uppsala och Umeå). Det är sjukt egentligen. Så stor del av Sverige som inte alls är bebodd. Tänk om man skulle starta nya kommuner här uppe, bygga massvis av bostäder och skapa jobb, för att sedan kunna ta emot ännu fler som flyr hit. Det vore inte helt fel va? Jag menar, vi har ju utrymmet. Vi ska bara vilja lägga ut pengarna på det.
Vi åker bara mer och mer norrut! Inatt har vi övernattat i Sundsvall (hemma hos Ellen), och idag drar vi mot UMEÅ!! Jag är supertaggad! Tänk att få gå på gatorna som jag hittills bara gått på med Google Maps. Gatorna jag trodde jag skulle bo vid. Staden jag förberedde mig på att bo i. Det är verkligen en skum känsla, taggad och nervös, men samtidigt reserverad typ. Vi får se, det kanske inte är så najs som jag tror? Det är bara en stad liksom. Vi hörs senare!
När Ellen skulle stapla stolar igår…hmm.
