Mot Norrland!

Kära nån, vad hände? Det blev tisdag och jag är i Gävle. Vi kom hem sent i söndagskväll, och igår var vi lediga. Tog en lång välbehövlig promenad ensam igåreftermiddag, och nu har resan mot nordligare breddgrader börjat. Imorn blir det Sundsvall, och på torsdag Umeå. Det ska bli lite kul att åka till Umeå. Ni minns att det var tänkt att mamma och pappa skulle flytta dit va? Så det är liksom en stad jag liksom verkligen tänkte att jag skulle bo i. Men nu blev det inte så, och det kanske är bra. Men det ska bli kul att åka dit iallafall!

Läs mer hos EvangelinaBergh

Ja jag har mens, hurså?

Lördag, sovmorgon, regn och Partille. Vad passar bättre än att ligga och läsa en bok? Ingenting! Därför har hela dagen spenderats i en soffa där jag legat och läst boken ”Ja jag har mens, hurså?”. Den är faktiskt riktigt bra. Jag har inte köpt en bok på hur många år som helst, men när denna släpptes så tänkte jag att jag skulle slå till, och jag ångrar det inte. Den tar upp mycket basic fakta, historia, sexism, feminism osv. Vissa grejer håller jag med om, andra inte. Men övergripligt så har hon gjort en bra jobb, den där Clara Henry!  Så denna boken reckommenderar jag!

Läs mer hos EvangelinaBergh

I Partille

Man får verkligen se Sverige när man teamar på NG. Denna vecka har det varit Borås, Alingsås och Göteborg, nästa vecka blir det Gävle, Sundsvall och Umeå, och just nu sitter jag i ett kök i en kyrka i Partille (ett ställe jag inte hade hört talas om förens för ett par veckor sedan) ihop med Ellen. Livet är spännande!

Jag och Ellen ska iallafall spendera helgen här. Vi har ett ungdomsmöte i Alingsås ikväll och sedan ett i Göteborg i morgonkväll, så det är fullt upp! Men det är kul! Inser att det blir mycket Ellen i bloggen just nu, så är det ibland, vi har ju varit på endel resor ihop under den senaste tiden. Får se hur det blir i fortsättningen. Har efter nästa vecka ganska många kontorsveckor inplanerade, då kan ni få höra om de andra istället! haha. Nej men vi har ändå rätt kul ihop så jag tror vi överlever!

Läs mer hos EvangelinaBergh

En annan fundering

Jag berättade ju för ett par dagar sedan att jag börjat fundera och inse väldigt mycket saker. En annan grej jag tänkte dela med mig av (som kanske inte är lika stor som rymden) men som jag kommit till insikt om ganska nyligen handlar om människor. För vissa kan detta låta självklart (för det är det egentligen) men jag har liksom inte tänkt på det förens jag flyttade hit till Uppsala och flyttade ihop med 6 andra ungdomar. Men såhär.

Jag är en människa (ja tro det eller ej), men jag tänker, jag har människor i min omgivning som jag kallar vänner, människor jag kallar familj, människor jag anser att jag känner helt enkelt. Jag har ett kontaktnät som ändå är lite lagom stort. Trots detta så ser jag dagligen människor jag inte känner. Människor som FÖR MIG är främlingar, men som PRECIS SOM MIG också har folk i sin omgivning som de kallar vänner. Jag kan se ett flygplan och tänka att det sitter flera hundra människor i det som jag inte har en aning om vilka det är, som inte har en aning om vem jag är, de lever sina liv och jag lever mitt. Vi är alla centrum i vårt eget liv, men vi är egentligen bara precis som alla andra. Förstår ni vad jag menar? För oss själva är vi allt, men för främlingar är vi bara just another human being. Det finns svinmånga människor på vår jord, och alla lever sitt egna liv. De umgås med människor, de tänker lika mycket som mig, de har spännande liv som de själva utformar. Men de har ingen aning om vem jag är, och jag har ingen aning om vilka de är. Trots det kanske vi åker förbi varandra med bilen varje morgon, samma sträcka, samma tid, men vi är på helt olika platser i våra liv och vi har ingen aning om varandra. Det är spännande.

Läs mer hos EvangelinaBergh

Personlig utveckling

Jag har insett att jag är en sådan människa som hela tiden vill utvecklas. Jag vill framåt. Jag vill bli bättre, göra bättre i från mig, jobba mig högre upp, utvecklas inte bara på det personliga planet, utan utåt synligt. Som med betygen tillexempel . Jag har också insett att detta inte kommer bli ett sådant år. Detta kommer bli ett år där jag kommer utvecklas på det personliga planet. Där det är insidan jag kommer jobba på. Jag kommer vara på samma ställe i ett år. Jag kommer göra ganska liknande saker i ett års tid, och ibland känns det supertufft, jag kommer inte att gå framåt på något plan utåt sett under ett helt års tid. Det är skitlänge, och ganska jobbigt har jag börjat inse.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig förbi det. Tidigare tror jag det hade känts helt omöjligt att veta om att det skulle vara så ända fram till sommaren. Och ska jag vara helt ärlig känns det fortfarande som en gigantisk utmaning . Men någonstans tror jag bara att man får försöka luta sig tillbaka och jobba extra mycket på det personliga. Utvecklas och skapa mig själv och den jag vill vara. För jag tror inte på att man ska ”hitta sig själv ”, jag tror att man skapar sig själv. Vi är inte förinställda, utan vi kan varje dag bestämma vem vi vill vara. Det får jag hålla fast vid i år.

Läs mer hos EvangelinaBergh

Vilken natt!

Jag säger bara wow, vilken natt!! Har sovit i en superskön soffa, med duntäcke och dunkudde i Borås. Det är inte varje resperiod man får göra sånt. Typ aldrig. Vi förväntar ju oss att sova på luftmadrass med sovsäck på ett kallt kyrkgolv, så detta var verkligen lyxigt.

Idag drar vi till Allingsås och har Workshop där, men först ska vi träffa killen som teamade med oss i början. Det ska bli kul, det var ju ändå ett tag sedan han åkte. Så vi hörs mer sen!

Läs mer hos EvangelinaBergh

Beautiful Beautiful

Då de kommande dagarnas ”live-uppdateringar” kommer att varvas med mycket tankar och funderingar så tänkte jag att jag kan börja med och dela med mig utav en låt jag tyckte supermycket om under högstadiet. Bara för att komma in i rätt mood liksom. Jag gillar texten, soundet, och känslan den ger mig.

Här får ni Beautiful, Beautiful av Francesca Battistelli

Click here to view the embedded video.

Läs mer hos EvangelinaBergh

Vissa dagar blir man tacksam

När jag gick av tåget i Stockholm för en timme sedan, halvt stressad över att hitta nästa tåg som skulle ta mig vidare hem till Linköping, var det någonting som fångade min uppmärksamhet och fick mig att stanna upp ett tag. Jag fick se tre stycken människor med reflexväst från Röda Korset. De pratade med en familj som jag gissar på kommer från Syrien. Jag fortsatte gå och lite längre fram stod polisen, polisens volontärer och ett gäng säkerhetsvakter. Alla gjorde samma sak. De stod och visade nyanlända flyktingar rätt, samlade upp dem, och tog dem vidare. Helt vanliga personer som lagt ner sin tid just denna kväll på att stå vid stationen och hjälpa de människor som flytt genom hela Europa för att komma hit.

Någonting där tog tag i mig, och jag blev bara så tacksam. Jag blev tacksam över att jag fick födas in i ett land som folk flyr till och inte flyr ifrån. Jag blev tacksam för dessa människor som tar sig tid att gå ut och hjälpa och välkomna människor som varit på flykt under lång och svår tid. Jag blev tacksam över att vi nu kan erbjuda dem bättre förhållanden än vad de levt under första delen av sina liv.

Men samtidigt blev jag ledsen över att det finns folk som vill att vi skickar tillbaka dem. Folk som vill att vi ska slänga ut dem från det vi kallar ”vårt”, och skicka dem till det vi kallar ”deras”, som om dessa människor vore varor man bara kan returnera hur som helst. Det gjorde mig ledsen.

För alltså tänk på det, länder är egentligen bara mänskligt påhittade gränser som faktiskt inte säger någonting. Det markerar i vilket område regeringen, kungen eller presidenten styr, samt inom vilka gränser ett språk är huvudspråk. Men det ska inte säga någonting om vilka som får bo vart, egentligen . Vi alla är människor på samma jord, och om man bor i Syrien eller Sverige spelar ingen roll. Man är en människa och har rätt till ett liv utan krig, rädsla eller att behöva fly. Det minsta vi kan göra när folk flyr hit är att välkomna dem med öppna armar. Och det är jag tacksam över att jag på riktigt fick se folk göra idag.

Läs mer hos EvangelinaBergh

Bra människor

Gårdagen gick verkligen i ett. Vi var på Livets Ord ett par timmar, sen satt jag och Ellen på café Årummet ett par timmar för att sen hämta upp Olivia på stationen när hon kom. Caféet är supermysigt, och den varma chokladen var supernajs, och Ellen var ju lika bra som alltid. Jag är tacksam för henne, jag är tacksam för alla teamarna. De är ändå riktigt bra människor.

Förresten så började mina gamla klasskamrater snacka om en återträff, men tyvärr så var det någon som inte kunde det enda datumet jag var i närheten av Jönköping. Så tyvärr kommer jag missa den vilket är lite tråkigt då jag ändå saknar dem endel. De är sköna människor liksom. Men jag överlever, tror jag.

Läs mer hos EvangelinaBergh