Surrealistiskt om Vaggeryds granskogar

Ibland skriver jag surrealistiska dikter. Om en dikt är surrealistisk liknar den en dröm.

Före stormen Gudrun låg en av södra Sveriges vackraste granskogar på Skilingaryds skjutfält. Jag gick ofta dit. Väl där kunde jag stå stilla och bara njuta av naturen fem timmar i sträck. En gång kom en helvit skogshare fram och luktade på mig. En annan gång såg jag fyra älgar på en och samma gång. Mossorna glänste ljust gröna i ravinerna och mörkt gröna på höjderna. Granarna var grova och grå och mörkt gröna. Ibland gick jag till skogen tidigt på morgonen. En del gånger hade inte solen inte gått upp. En gång skrev jag en surrealistisk dikt om granskogen. Den ingår i min debutsamling vars titel är ”De låter mig gå hem till diktsamlingarna”. Läs gärna dikten nedan:

 

 

I natt lutar sig granar mot barhuvad himmel
och drömmer sig underligt gröna
De byter grenar sinsemellan
och trivs utmärkt med att vara skog