Gunlög Joakimson – blomsterdrottningen

Dags för sista avsnittet i min intervjuserie ”Livet en dröm”.  Den här gången handlar  det om Gunlög Joakimson och hennes växtintresse. Gunlög Joakimson är passionerat intresserad av vilda blommor och har sett 1701 arter i Sverige. Hon är sedan länge medlem i Svenska Botaniska föreningen. 

Gunlög Joakimson är född och uppvuxen i Taberg. Hon arbetade som lågstadielärare i Vaggeryd från 1965 till 2001. Hon och hennes make Lars-Erik bor i en lägenhet i Vaggeryd.

Följ med på en blomstervandring i intervjuform. Få en inblick i Gunlögs botaniska rike!

Jag besöker Gunlög och Lars-Erik i deras lägenhet på Torggatan. De bjuder mig på ett läckert julbord med skinka, Janssons, prinskorv, potatisgratäng, räkor på kokt ägg, grönkål/fikonsallad, hembakat bröd och julmust. Mätt och belåten inleder jag därefter intervjun med Gunlög.

Vad fick dig att bli intresserad av vilda blommor?

– Mamma! Det var mamma. Hon kunde dom. Hon gav dem namn. Underbara mamma, säger Gunlög med en drömmande blick.

– När jag fick lära mig namnen på blommorna, var det plötsligt roligt att titta på växter. Mamma brukade följa med mig till en vacker del av Tabergstoppen. Där bredde hon ut en filt på gräset och läste en bok, medan jag letade efter blommor. Jag fick aldrig plocka dem. Jag beskrev dem för henne och oftast kunde hon bestämma dem efter hört beskrivningen. Men ibland hände det att det var en ovanligare art som hon inte kunde identifiera med hjälp av det jag berättade. Då följde hon med och tittade på blomman. Och då var jag jättestolt.

Hur gammal var du när intresset väcktes?

– Sex sju år, svarar Gunlög.

Jag känner till att du sett alla växtarter som finns med i en viss fälthandbok. Vad heter den?

– Den heter ”Vår flora i färg” och det finns 753 arter beskrivna i den.

Hur många år tog det att finna alla arterna?

– Jag började leta 1972 och var klar 1994. Den sista blomman som jag sökte och hittade var pipstäkra. Den växte utanför Svedala i Skåne.

Vilken växt var svårast att hitta?

– Jordvivan. Den ser ut som en förstorad gullviva. Jag skrev brev till förlaget och frågade var jordvivan fanns.

Hur kan en vår och en sommar med blommor se ut för dig?

– Numera letar jag inte efter någon speciell blomma. Jag går i dikeskanterna och njuter av växtligheten. På somrarna åker jag på Botanikdagarna som är ett arrangemang i Svenska Botaniska föreningens regi. Vi får då besöka ett visst lanskaps bästa växtlokaler. Kunniga guider visar rariteterna. I år var vi i Ångermanland, och där observerade jag 19 nya arter.

Vilken blomma tänker du oftast på?

– Mosippan. Jag är så orolig för att den ska försvinna från Vaggeryd. Än finns den kvar på några få lokaler. Den ser ut som en backsippa, men är vit.

 

I halvtid av intervjun får jag reda på att Gunlög och några andra botaniker från Vaggeryd sedan tolv år tillbaka arrangerar ”De vilda blommornas dag”. En blomstervandring genomförs på någon intressant växtlokal i kommunen. Det är ett arrangemang som ordnas på olika platser över hela Sverige en dag i juni, varje år. Tanken är att locka folk till att bli intresserade av blommor. I halvtid får jag även reda på att Gunlög sedan lång tid tillbaka är floraväktare. En sådan räknar varje sommar hur många exemplar av vissa ovanliga arter det finns i kommunen. Detta för mig osökt in på nästa fråga till Gunlög.

Vilken plats i Vaggeryd besöker du helst när du vill titta på växter?

– Jag gillar platser som är nya för mig, utbrister Gunlög. Jag tycker om att överraskas. Men det är fint att besöka Tröjebo i midsommartid, säger Gunlög lite hemlighetsfullt.

Vilken växtlokal där du inte varit skulle du helst vilja besöka?

– Jag skulle gärna vilja åka till Ängsö i Stockholms skärgård – och på sommaren när det blommar som bäst.

Du är inte jättefascinerad av orkidéer. Den växtfamiljen brukar annars locka till sig många beundrare. Varför är du inte jätteintresserad av orkidéer?

– Jag tycker de är fisförnäma, svarar Gunlög och skrattar. De är alltför pråliga för mig, lägger hon till. 

Hur går man tillväga för att bli en skicklig botaniker?

– Man måste vara envis. Man måste repetera varje vår och sommar. Det är viktigt att man antecknar de arter man ser. Jag har en välfylld dagbok.

– Jag har gått många olika kurser i botanik. En sommar gick jag en högskolekurs som behandlade fjällväxter i Abisko. Det är givande att gå i naturen tillsammans med kunniga botaniker. Allra mest ger det om man vandrar med Thomas Karlsson. Vår tids Linné. Han är intendent på Naturvetenskapliga Museet i Stockholm och har sorterat växtfamiljerna enligt nya rön.

Vilken vild blomma tycker du är mest karakteristisk för Vaggeryd? 

– Väddklinten. Förr fanns den överallt här, även inne i samhället. Numera finns den i mängder på landsbygden. Oftast i vägkanterna. Väddklinten är röd och liknar en tistel.

 

Innan vi skiljs åt ställer jag en sista fråga till Gunlög Joakimson.

Du har skrivit många välskrivna artiklar i Byarums hembygdsbok, en om ett herbarium. Har du aldrig tänkt på att skriva en bok om växter?

– Nej, det har jag inte tänkt på, svarar Gunlög. Men det skulle vara roligt att sommarprata om blommor på Sveriges Radio. Jag skulle prata om en blomma från varje landskap. Dessutom skulle jag spela olika musikstycken som passade till var och en av blommorna.