Thomas Bergqvist – översättare i EU:s ministerråd

I dag fortsätter min intervjuserie ”Livet en dröm”. Den här gången handlar den om Thomas Bergqvist, min engelsklärare på högstadiet på Hjortsjöskolan. Redan då hade han och jag ett gemensamt intresse. Vi var båda friidrottare. Sprinters. Senare skulle fler av våra intressen korsas. Men det återkommer jag till. Först fokuserar jag på Thomas arbete som översättare.

Thomas Bergqvist arbetade med översättning från engelska och franska till svenska i EU:s ministerråd i Bryssel från 1996 till 2006. Ministerrådet samlar normalt sett företrädare från medlemsstaterna på ministernivå. Men det kan också samlas på stats- och regeringsnivå för att besluta om frågor av särskild betydelse, till exempel när en medlemsstat ska införa euron. Ministerrådet är lagstiftande.

Thomas Bergqvist bor vid Hjortsjöns östra strand. Han är född och uppvuxen i Arvika i Värmland. År 1969 blev han klar med sin lärarutbildning och började sedan arbeta på Hjortsjöskolan 1970. Lär känna ett av Vaggeryds största språkgenier. Res tur och retur EU-Bryssel!

Jag träffar Thomas på Vaggeryds bibliotek och inleder intervjun efter att vi växlat några ord om senaste Filmklubben.

Du arbetade som översättare i Ministerrådet. Hur såg en vanlig arbetsdag ut?

– Det började med att jag på morgonen fick texter att arbeta med. Texterna kunde handla om allt från fårskötsel i Grekland till en ambassad i Nigeria. Det var stor variation och det tyckte jag var bra. Ibland gällde det 100-sidiga översättningar. Ibland var det bara tre till fyra sidor. Jag föredrog de kortare, jag är ju en sprinter. I början var det fyrtio procent från engelska och sextio procent från franska. Mot slutet var fördelningen åttio procent från engelska och tjugo procent från franska. Och det gillade inte fransmännen, säger Thomas och ler.

Vad var det svåraste med översättningen? 

– I början var det facktermer som ställde till bekymmer. Men vi översättare samarbetade. Vi hade olika specialintressen. Senare kunde vi använda oss av databaser. Det underlättade mycket.

Thomas studerar en fransk-svensk ordbok.

Vilket av språken var skönast att översätta?

– Jag var  förstås bättre på engelska. Franskan kämpade jag med att hålla levande. Franskan är ett klarare språk. Syftningarna är alltid självklara. Det finns adjektivböjningar i franskan men inte i engelskan. Engelskan är diffusare. Jag lutar nog åt att franskan var skönast att översätta.

Vad var det roligaste med jobbet?

– Själva arbetsuppgifterna var inte så roliga. Det handlade om torra och adjektivfattiga texter. Men kamratskapet var gott. Innan jag började i Bryssel hade jag arbetat tjugosex år med livliga tonåringar. Nu satt jag ensam framför en dator. Skillnaden var stor. Ombytet förnöjde.

Träffade du någon intressant politiker som du pratade med?

– När Sverige firade sitt tioåriga medlemskap i EU fick jag Margot Wallström som bordsgranne. Eftersom jag kommer från Värmland och hon bor I Karlstad hade vi en del att prata om.

– Vid ett tillfälle höll jag upp dörren för den förra franska presidenten Jacques Chirac. Och han tackade och log, säger Thomas och skrattar gott.

Hur trevligt är Bryssel?

– Väldigt trevligt, utbrister Thomas. Det är en stor småstad eller en liten storstad. Det sägs att fyrtio procent av befolkningen inte är födda där. Många kommer från andra länder. Människor som bor i Bryssel är därför lättillgängliga, trevliga och vana vid folk med olika nationaliteter. Innerstaden är liten och trevlig. Jag och min fru Lena bodde i Högstaden som kanske kan sägas motsvara Södermalm i Stockholm.

Hur har du lyckats bli så skicklig på franska?

– Jag läste franska två år vid Uppsala universitet. Efter utbildningen läste jag franska romaner och fransk poesi enbart på originalspråk under tio år. Jag har sedan fortsatt att läsa ny skönlitteratur på franska. Detta har varit avgörande för min skicklighet i franska och utan all läsning på originalspråk hade jag aldrig fått arbetet i Bryssel.

Vilka franskspråkiga författare läser du helst?

– Jag tycker det är mycket roligt att läsa årets nobelprisvinnare Patrick Modiano. Jag har sju böcker av honom. En annan favoritförfattare är belgiskan Amélie Nothomb. Hon är född 1967 och debuterade 1986. Jag har tio-tolv romaner av henne. Ofta är det korta berättelser. Hon finns översatt till svenska.

 

Jag och Thomas är två stora poesientusiaster. Jag ställer några frågor till honom i det ämnet.

Hur fastnade du för poesin?

– Som värmlänning kom jag tidigt i kontakt med Fröding och Ferlin, svarar Thomas. När jag studerade vid Uppsala universitet läste jag mycket poesi.

Har du många böcker med engelskspråkiga poeter på originalspråket?

– Ja, många! En hel hylla faktiskt. Kanske är det hundra böcker.

Vilka är dina favoritpoeter?

– Emily Dickinson, Tomas Tranströmer, E. E. Cummings, Louis MacNeice, Lawrence Ferlinghetti, Verner Aspenström och Jesper Svenbro, svarar Thomas utan att tveka.

 

Innan vi skiljs åt går vi tillsammans till Thomas hus vid Hjortsjön där han och hans fru Lena bor. Jag tar några bilder där och blir bjuden på kaffe. Jag passar på att ställa en sista fråga till Thomas.

Vilken var din bästa friidrottsgren och hur lyder det personliga rekordet i den grenen?

– 4oo meter löpning, och rekordet är 51.2. på den distansen, svarar Thomas distinkt.