Susanne Westroth – multibibliotekarie och romanälskare

Här kommer det sjätte avsnittet av min intervjuserie ”Livet en dröm”. Nu dags för vår multibibliotekarie Susanne Westroth. Susanne arbetar som gymnasiebibliotekarie på Fenix, som katalogisatör av militärlitteratur på Miliseum och som filialföreståndare på biblioteket i Hok.

Susanne Westroth är född i Jönköping och uppvuxen i Habo. Hon flyttade till Vaggeryd och kärleken år 2000. Numera bor hon med sin man, Johan, och två barn i en villa centralt belägen i Vaggeryd. Hon började arbeta på Vaggeryds bibliotek år 2000.

Mitt intresse för att intervjua Susanne väcktes framförallt när jag fick reda på att en av hennes favoritförfattare är Victoria Benedictsson. Denna 1800-talsförfattare från Hörby i Skåne är även jag glad i. Därför är jag mycket nyfiken på vad Susanne har att säga om henne. Häng med på safari i Susannes biblioteks- och bokvärld!

Jag och Susanne träffas på Miliseum och efter att vi växlat några ord om katter börjar jag ställa frågor.

Vilka arbetsuppgifter har du som gymnasiebibliotekarie?
– Jag arbetar 14 timmar i veckan som gymnasiebibliotekarie och lägger stor del av arbetstiden på läromedelshantering. En annan intressant uppgift för mig är att hjälpa eleverna med deras projektarbeten. Jag hjälper eleverna att hitta de rätta böckerna och lär ut hur man söker information smidigt. En del elever väljer att skriva om historia. Vissa har då stor nytta av biblioteket på Miliseum, där de lätt hittar källor.

Vad är det roligaste med att vara gymnasiebibliotekarie?
– Den goda kontakten med eleverna är det bästa med det här jobbet. Ofta får jag mycket fin respons från eleverna. Jag blir så glad när deras projektarbeten håller hög kvalitet, utbrister Susanne. Allra bäst är det när duktiga elever som skrivit fina projekt väljer att gå vidare på högskola, tillägger hon.

Nämn några böcker du tycker att gymnasieeleverna bör läsa.
– ”Ett ufo gör entré” av Jonas Gardell, ”Hon går genom tavlan ut ur bilden” av Johanna Nilsson och ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green, svarar Susanne distinkt.

Vilka ämnen tyckte du bäst om på högskolan?
– Litteraturvetenskap så klart, ropar Susanne. Kärleken till böckerna, tillfogar hon. Bok- och bibliotekshistoria var andra intressanta ämnen. Dessa ämnen ledde fram till att jag skrev en magisteruppsats om utvecklingen av Vaggeryds bibliotek.

Vad skulle du fokusera på om du var bibliotekschef på stadsbiblioteket i Jönköping?
– På barn och ungdomar, svarar Susanne utan att tveka. På stadsbiblioteket i Stockholm drivs något som kallas ”TioTretton”. Ungdomarna har ett rum helt för sig själva. Där skapar ungdomarna. Där spelar de in låtar. Där läser de för utbildade läshundar. Där spelar de teater. Där finns ett kök. Rummet är helt enkelt en värld för sig. Något sådant skulle jag vilja satsa på i Jönköping, säger Susanne entusiastiskt.

Du är ju biblioteksdrottning i Hok. Vad är det bästa med att jobba där?
– Jag får sådan positiv respons där, utbrister Susanne. När jag visar barnen bra böcker får jag glädje tillbaka från dem. När jag kommer med min bil och kliver ur den, börjar barnen rota i bokvagnen innan jag kommer in i biblioteket. När jag skriver på min Facebook att jag köpt in en ny bok till biblioteket i Hok, beställer ofta någon den direkt.

Vilka arbetsuppgifter har du på Miliseum?
– Jag katalogiserar böcker med militär anknytning och har hittills hunnit med 7000 titlar. Böckerna är sökbara via Vaggeryds bibliotek. Biblioteket på Miliseum rymmer en forskningssal. Där kan gymnasieelever och enskilda personer med stort intresse för militärhistoria forska. Det går inte att låna böcker på Miliseum. Man får läsa dem på plats.

Varför ska man besöka biblioteket på Miliseum och när kan man göra det?
– Man kan hitta intressanta tryckta källor. Man kan öppna en bok och känna historiens vingslag. Författarna har många gånger varit ögonvittnen till viktiga händelser och sedan nedtecknat sina intryck i bokform.
– Man kan besöka biblioteket när jag är där, närmare bestämt torsdagar och fredagar 11-16.

Efter dessa frågor om Susannes arbete kommer jag och Susanne in på vår gemensamma hjältinna, författaren Victoria Benedictsson.

Victoria Benedictsson (1850-1888) gav ut två romaner, ”Pengar” och ”Fru Marianne”, och en novellsamling, ”Från Skåne”. ”Pengar” handlar om en ung och omogen flicka som övertalas att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare, men som senare bryter sig ur äktenskapet.

Victoria Benedictsson var djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades att leva i Hörby och de begränsningar det innebar att vara kvinna under denna tid. Hennes självmord med hjälp av rakkniv inspirerade Strindberg till avslutningen av dramat Fröken Julie.

Jag ställer några frågor om Benedictsson till Susanne.

Vilken är din favoritroman av Victoria Benedictsson, och varför just den?
– ”Pengar” är min favoritroman, säger Susanne drömmande. Trots att huvudpersonen blir bortgift med en gammal gubbe förverkligar hon sina drömmar. Den unga kvinnan kämpar på med sitt konstnärsskap även om hon stöter på motstånd från föräldrar och make.
– Jag har en gammal 1800-talsutgåva av ”Pengar”, säger Susanne stolt.

Varför fascineras du av människan Victoria Benedictsson?
– Därför att hon kämpade för det hon ville göra. Hon ville skriva och måla. Och det gjorde hon trots att hennes föräldrar och tråkiga make försökte hindra henne. Hon skrev fantastiska romaner, säger Susanne hänfört. Jag tycker att Victoria är en av våra främsta romanförfattare, tillägger hon. Hon borde vara lika hyllad som Strindberg och Lagerlöf.
– Victoria var kär i den danska litteraturkritikern Georg Brandes, fortsätter Susanne. Kärleken var bara delvis besvarad. Det som antagligen knäckte Victoria helt och hållet var när Brandes sågade ”Fru Marianne”. Hennes liv  var tragiskt men hon kämpade väl, avrundar Susanne.

Har du besökt Victorias hemort Hörby och om du gjort det – hur kändes det?
– Ja, jag har varit i Hörby och hållit i hennes dörrhandtag, svarar Susanne och skrattar gott. I Hörby besökte jag även det museum som visar hennes liv och författarskap. Där kunde jag titta på hennes skrivpulpet och alla hennes fina målningar.

Vad skulle du fråga Victoria om du kunde ställa en fråga till henne?
– Jag skulle fråga henne om vad det var som fick henne att begå självmord. Jag skulle vilja trösta henne.
Susanne läser förstås andra romaner än Benedictssons. En annan av hennes favoritförfattare är Jonas Gardell. Jag frågar henne:

Du har kramat Jonas Gardell. Berätta om hur det gick till.
– Jag var på Bokmässan i Göteborg. Där fick jag se Jonas, och då sa jag till honom att hans böcker hade betytt mycket för mig. Jonas blev glad och gav mig en spontankram, berättar Susanne och ler.

Jag ställer en sista fråga till Susanne:
Vad i Jonas Gardells berättande fascinerar dig mest?
– Jag beundrar att han på ett skickligt sätt i sina texter pendlar mellan sorg och komik.  Dessutom är han bra på att beskriva människor som förtrycker andra människor. Han gör ofta det med humoristisk satir.